3 Ocak 2016 Pazar

Sonnet XXVII / Pablo Neruda

SONETO XXVII

Desnuda eres tan simple como una de tus manos,
lisa, terrestre, mínima, redonda, transparente,
tienes líneas de luna, caminos de manzana,
desnuda eres delgada como el trigo desnudo.

Desnuda eres azul como la noche en Cuba,
tienes enredaderas y estrellas en el pelo,
desnuda eres enorme y amarilla
como el verano en una iglesia de oro.

Desnuda eres pequeña como una de tus uñas,
curva, sutil, rosada hasta que nace el día
y te metes en el subterráneo del mundo

como en un largo túnel de trajes y trabajos:
tu claridad se apaga, se viste, se deshoja
y otra vez vuelve a ser una mano desnuda.

Pablo Neruda - (Cien sonetos de amor, 1959)





SONNET XXVII

Naked you are simple as one of your hands;
Smooth, earthy, small, transparent, round.
You've moon-lines, apple pathways
Naked you are slender as a naked grain of wheat.

Naked you are blue as a night in Cuba;
You've vines and stars in your hair.
Naked you are spacious and yellow
As summer in a golden church.

Naked you are tiny as one of your nails;
Curved, subtle, rosy, till the day is born
And you withdraw to the underground world.

As if down a long tunnel of clothing and of chores;
Your clear light dims, gets dressed, drops its leaves,
And becomes a naked hand again.

Pablo Neruda - (100 Love Sonnets, 1959)

Translation from poetryconnection.net





SONNET XXVII

Unclothed, you are true, like one of your hands,
lissome, terrestrial, slight, complete, translucent,
with curves of moon, and paths of apple-wood:
Unclothed you are as slender as a nude ear of corn.

Undressed you are blue as Cuban nights,
with tendrils and stars in your hair,
undressed you are wide and amber,
like summer in its chapel of gold.

Naked you are tiny as one of your fingertips,
shaped, subtle, reddening till light is born,
and you leave for the subterranean worlds,

as if down a deep tunnel of clothes and chores:
your brightness quells itself, quenches itself, strips itself down
turning, again, to being a naked hand.

Pablo Neruda - (100 Love Sonnets, 1959)

Translation by A. S. Kline





SONNET XXVII

Nue, tu es aussi simple qu'une de tes mains,
lise, terrestre, minimale, ronde, transparente,
tu as des lignes de lune, des chemins de pomme,
nue, tu es maigre comme le blé nu.

Nue, tu es bleue comme la nuit à Cuba,
tu as des liserons et des étoiles dans les cheveux,
nue, tu es énorme et jaune.

Nue, tu es petite comme l'un de tes ongles,
courbe, subtile, rosée jusqu'à l'aube
et tu entres dans le souterrain du monde

comme dans un long tunel de costumes et de travaux:
ta clarté s'éteint, s'habille, s'effeuille
et de nouveau elle devient une main nue.

Pablo Neruda - (La centaine d'amour, 1959)

Traduit par Ricard Ripoll i Villanueva





SONETTO XXVII

Nuda sei semplice come una delle tue mani,
liscia, terrestre, minima, rotonda, trasparente,
hai linee di luna, sentieri di mela,
nuda sei sottile come il chicco di grano nudo.

Nuda sei azzurra come la notte a Cuba
hai vitigni e stelle fra i capelli,
nuda sei enorme e gialla
come l’estate in una chiesa d’oro.

Nuda sei piccola come una delle tue unghie,
curva, sottile, rosea finché nasce il giorno
e t’addentri nel sotterraneo del mondo

come in una lunga galleria di vestiti e lavori:
la tua luce chiara si spegne, si veste, si sfoglia
e di nuovo torna a essere una mano nuda.

Pablo Neruda - (Cento Sonetti D'amore, 1959)





AŞK SONESİ – XXVII –

Çıplak ellerinden biri gibi yalınsın, pürüzsüzsün,
dünyevisin, küçüksün, mükemmelsin ve şeffafsın,
ayın zambakları sende, elma yolları,
çıplak incesin çıplak buğday gibi.

Çıplak mavisin Küba gecesi gibi,
boru çiçeklerin var ve yıldızlar saçlarında,
çıplak muhteşemsin ve sarı
altın bir kilisedeki yaz gibi.

Çıplak küçüksün tırnaklarından biri gibi,
kıvrılmışsın, incesin ve gül pembesin, giysiden
ve uğraşlardan bitimsiz bir tünel gibi yeraltından

bir dünyaya gidene dek sen ve doğana dek gün:
çıplak bir ele dönüşmek için yeniden
söner berraklığın, giyinir ve yitirir yapraklarını.

Pablo Neruda - (Yüz Aşk Sonesi’nden, 1959)

Çeviren: İsmail Haydar Aksoy





SONE XXVII

Çıplak, sen ellerinden biri gibi basitsin,
düz, toprağa benzer, küçük, saydam, yuvarlak:
ay-çizgilerin ve elma-patikaların var:
çıplak, ince uzunsun çıplak bir buğday tanesi kadar.

Çıplak, bir Küba gecesi kadar mavisin;
saçlarında sarmaşıklar ve yıldızlar var;
çıplak, sen geniş ve sarısın
Bir altın kilisede yaz kadar.

Çıplak, tırnaklarından biri gibi ufacıksın—
eğik, kurnaz, gül renkli, gün doğuncaya
ve sen yeraltı dünyasına çekilinceye kadar,

Sanki uzun bir tünele düşmüş gibi, elbiseler ve angaryalar:
aydınlık ışığın söner, giyinir – yapraklarını döker—
ve çıplak bir el olur tekrar.

Pablo Neruda - (Yüz Aşk Sonesi’nden, 1959)

Çeviri: Vehbi Taşar

Photo by Alexey Krivtsov

Hiç yorum yok:

Yorum Gönder